Första lediga fredagen!

Hej!
Idag har jag och Emmie njutit av vår första lediga föräldra-fredag!
Började med att förbesiktiga bilen på förmiddagen för att se att den var ok och det var den, skönt!
Tog det lugnt på eftermiddagen och lekte och hade skoj, mellan Emmies arga utbrott som helt plötsligt kan komma för att lika snabbt försvinna igen och hon leker vidare som om inget hänt...Det är jag som blir lite trött och matt och känner mig maktlös över att inte få trösta henne! Sen åkte vi över till Linda, Tilde och Kristian där vi hade lyxen att få middag! Tjejerna lekte och ville så klart ha samma leksaker men tror att de tyckte att det var kul att ses. Det tyckte iallafall Linda och jag att det var!!! Vi pratade om att vi vill försöka ses nu nästa vecka när Hanna och Molly kommer till storstan - vi återkommer om det!
Skönt med fredagkväll, sitter här med ett glas rödvin, Emmie sover och det är TVÅ lediga dagar kvar tills en ny vecka drar igång!!!
Hoppas allt är bra med er alla, saknar er! Trevlig helg /kram Annika

Usch...

Igår var vi på vårt första föräldramöte på Ebbas dagis. Gud vad vi kände oss vuxna!! Vi satt där med alla andra föräldrar och lyssnade på personalen och allt de hade att berätta om hur dagarna ser ut, om att det är viktigt att märka upp alla extrakläder, om skogsgrupper och utelek o s v. När jag satt där drabbades jag av en otrolig overklighetskänsla. Är det verkligen Gurra och jag som sitter här på vår dotters dagis och antecknar i almanackan allt viktigt som händer för att inte glömma?? Konstigt! När blev vi värsta riktiga familjen?
Usch, ikväll har jag varit en dålig mamma!!! Jag skrek på Ebba när jag skulle natta henne. Hon ville inte äta välling, inte ha gröt och jag såg framför mig hur hon skulle vakna mitt i natten vrålhungrig (vilket är extra påfrestande inatt eftersom Gurra är borta på jobb över natten). Hon bara gnällde och skrek och gnällde och tillslut bara brast det för mig. NU SLUTAR DU skrek jag :-( och min lilla tjej blev ju då alldeles förtvivlad och förvånad för på det sättet brukar jag faktiskt aldrig skrika. Det dåliga samvetet drabbade mig på en gång vilket resulterade i att både Ebba och jag satt och grät. Nu sover hon, gumman, och jag känner mig riktigt pissig!!

Saknar er!
Marika

Länge sen sist....

oj vad jag hade att läsa när jag gick in på våran sida, ska verkligen skärpa mig. Men sen jag började jobba igen, har jag inte gjort mycket mer än kommit hem ätit och krypit i säng. Har prioriterat att hinna med lite gos med min underbara lilltjej. Nu verkar det som att det vänt. Jag har känt mig så gnällig och trist, har haft ont i bäckenet, ischias och svanskotan, så jag har knappt kunnat gå, stå eller sitta, men senaste veckan har jag haft fler bra dagar än dåliga, var t o m iväg och simmade i onsdags kväll, mysigt med ljus och musik, ska försöka mig på det varje onsdag, var skönt att vara viktlös en stund. Nu är det bara mitt höga blodtryck jag ska försöka hålla nere, samma visa med Ella, men då var jag oxå hyperstressad, fattar inte varför det är så nu, men jag går på koll varje vecka och ska till läkaren i nästnästa vecka så jag är under uppsikt....

Det går dock mycker fortare denna gång, även om det hittills varit mycket tyngre, har snart gått klart 23 veckor. Känns konstigt att man ska ha en till liten krabat, men såååå kul.

Känner igen mig i det flera av er skriver, det går så fort. Jag hinner inte med som inte är hemma på dagarna, nu är det Fredrik som får förklara vad saker och ting betyder, jisses vad hon bubblar på. Det är väldigt mycket rena ord, tror vi räknade till 15 stycken, och sen mycket halva som ba (banan), ka (katt), bå (båt), sen har hon senaste veckan börjat lägga ihop två ord, som pappas öl och Ellas boll, antar att det bara är Fredrik och jag som hör det, men vi blir titt som tätt helt stumma va beundran och är helt förvissade om att hon är världens mest intelligenta 16-månaders :-) Hon har fått dille på att snurra runt tills hon blir yr och ramlar, och försöker ställa sig på huvudet eller göra kullerbyttor i sängen. Och en av favoritlekarna är att hon går bakåt samtidigt som hon säger backa backa backa, fattar inte vart allt kommer ifrån, men gud vad många skratt hon lockar fram hos mig och Fredrik...

Det funkar jättebra med Fredrik hemma, Ella har t o m äntligen blivit lite mammig, så nu är det jag som får pussar och kramar i mängder när jag kommer hem, hon saknar mig och letar efter mig på dagarna, och flåsar glatt i luren när jag ringer hem, men fy vad jag saknar henne då.
Men jag trivs jättebra på jobbet, känns lite kluvet att jag inte hinner jobba så länge, är jättekul att vara tillbaka och träffa alla kollegor, och jag är lite nervös att jag ska känna större tristess denna gång när man inte hunnit bli jobbtrött, men det försvinner väl när man sitter med sin andra guldklimp i famnen, och så har jag ju några yogapolare i samma sits :-). Hoppas ni alla mår bra, med eller utan magar. Och Annika en särskild hård kram till dig, hoppas sötnosen din börjar sova bättre snart så ni hinner få några mysiga timmar innan läggdax. Och till dig oxå Linda, har tänkt på dig så mycket, skönt att höra att allt såg bra ut med den lilla. Kramar i massor till er alla, så hoppas jag verkligen att vi ses om inte alltför länge. //Anna

Är det så här det ska vara nu....

Hej!Måste bara få skriva av mig lite och höra om det är någon som känner igen sig...?
På jobbet går allt bra och jag känner mig jätte glad att vara igång igen. Emmie trivs bra på förskolan men sover fortfarande alldeles för lite där. Oftast inte mer än 40 minuter!Det resulterar i att jag hämtar en liten stackare som ser ut som hon festat hela natten... När vi kommer hem gråter och gnäller hon och ska bara bli buren, det går inte att laga mat eller någonting...Idag var värre än värst!!! Hon somnade en stund och då lagade jag middag och sen väckte jag henne, få skek hon och var otröstlig i en halvtimme, då 17.30 satte jag på pyamas ch gjorde välling som jag fick i henne. Hon lugnade sig och var tidvis lite glad fram till 19tiden då hon somnade för natten. Då var jag också helt gråtfärdig- ska de få timmarna vi ses vara så här nu??? Vet ju av erfarenhet från jobbet att små barn börjar sova bättre efter en kort period men det är något helt annat att vara känslomässigt involverad än att stå och lugna andra föräldrar i min yrkesroll!!!
Tycker så synd om henne och får dåligt samvete...
Längtar efter en träff med er, saknar att få prata lite strunt och byta erfarenheter!
Kram och god natt/ Annika

I väntans tider.....och 1 1/2 års koll.

Hejsan alla flitiga skrivvänner!
Hoppas ni har det toppen med alla små, Tilde och jag saknar er! Här rullar livet vidare och jag går äntligen in i vecka 37, skriver förlossningsplaner och förbereder en eventuell bebis hemkomst. Vi har varit och tagit familjefotografier i studio, där Tilde pussar magen och pappa och jag fick possera tillsammans. (Vi var på samma plats och tog svartvita magbilder under förra graviditeten också). Familjen har också varit på ett sent ultraljud, resultatet är en stor bebis som väger mer nu än när lilltilde föddes. Detta känns tryckt om den snart skulle vilja hälsa på stora världen. Babyn verkar bara må toppen, själv kämpar jag lite just nu med sammandragningar och en väldigt blödande tjocktarm och har tyvärr fått börja med höga cortisondoser och andra hämande mediciner. (Lite deppigt men livet går vidare och vi längtar tills lillvilden är ute.) Tilde bara växer och pratar på, närmar sig snart 80cm och härmar ett ord från varje mening vi säger. Hon har fått beröm från dagmamma att hon pratar så mycket och det är underbart att höra hennes rena ord men det finns även många interna ord som bara vi i familjen förstår. Idag var det 1 1/2år koll och vaccinationsspruta mot mässlingen samt mot röda hund. Detta kollade BVC idag; att hon kunde stapla klossar på varandra, rita med penna på papper, följa instruktioner, kunna minst 10 ord och peka ut olika kroppsdelar. Jippi, hon klarade detta alldeles toppen. För övrigt går inskolningen bra, hon har dock blivit lite mer mammig och pappig när vi är hemma, hon ropar på oss dagarna igenom och vill ha stenkoll på familjen. Det är super härligt med lediga dagar utan barn, en sådan frihetskänsla och jag får helt plötsligt prioritera mig själv i första hand!
Ni som lyckats få någon ledig dag i veckans arbetsschema kanske är intresserad av en liten date eller fika? Hör gärna av er!
Många kramar
Linda

Hej hopp alla yogamamas!

Livet rullar på... I helgen har vi varit på landet hos min mormor och morfar. Jag tycker så mycket om dom! För att inte tala om Ebba som avgudar dom, Offa och Blolo som hon kallar dom. Anyway, vi var där för att förarbeta lite inför en friggebod som vi skall slänga upp på tomten om två helger. Vi har även firat min pappa som fyllt år samt besökt Gurras syrra som köpt ny lägenhet.
Idag har Ebba varit på dagis för första gången sedan inskolningen. Det hade funkat så bra så! Tänk att hon är så duktig och stor. Oj Oj!
Själv kämpar jag vidare på jobbet, där det verkligen är himmel eller helvete. Ibland tycker jag att det är jätteroligt och ibland skitjobbigt! Overkligt att man helt plötsligt är inne i jobbsvängen igen och att avbrottet med barn, den där speciella tiden, är över! Den kommer väl förhoppningsvis igen om vi får som vi vill, men ändå.

Kram på er!
Marika

Äntligen eget rum!

Hej på er!
Hoppas alla har haft en skön helg. Jag och Emmie har fixat här hemma. Kokat sylt igår och idag har vi ÄNTLIGEN fått bort min säng och fått hit en sekretär som jag haft stående hos mamma och pappa. Emmie var först lite bekymrad över att sängen lyftes ut och ner till mormor och morfars bil... men sen har hon lekt och haft kul!
Känner mig jätte nöjd med hennes rum- vår lilla lägenhet känns lite större nu!
Underbart med tre lådor till för förvaring och någonstans att lägga undan papper, pennor osv.
Imorgon är det jobb som gäller igen, jätte kul att vara igång igen, men skönt med helg!!!
Kram på er! Annika

livet i pite

Hej på er alla fina!

Vårt liv i Piteå har sakta men säkert börjar rulla på. Vi har installerat oss hos min morfar i en tvåa i väntan på HUSET, som renoveras och ser bättre och bättre ut för var dag som går. Vi räknar dock inte med att flytta in förens i okt-nov nångång. Vi har inte fått in Molly på nåt dagis än, och har inte platsgaranti förens i oktober, men Johannes kan vara pappaledig. Mitt arbetsliv har precis börjat komma igång. Jag har flera projekt som jag fnular på och i oktober börjar jag mest troligt en starta eget kurs. Tills dess får jag jobba genom min mammas företag. Det känns jättespännande och lite förutbestämt att jag blir egen. Både mamma och pappa är/var egna företagare så man har det väl i blodet...
Nu gäller det bara att komma på nåt kitchigt namn. Nåt med dramapedagogik iallafall.

Molly slår oss ständigt med häpnad. För ungefär en vecka sen började hon härma och prata på en massa och nu är det ett ständigt tjatande. Hur gulligt som hellst och vi blir helt imponerade. Hur kan det gå så fort!!!??? Vi saknar er jättemycket och vet att ni alla har massor för er, men vi hoppas på en återträff när vi kommer till sthlm igen.
Kram på er!
Hanna