torsdag, september 21, 2006

Usch...

Igår var vi på vårt första föräldramöte på Ebbas dagis. Gud vad vi kände oss vuxna!! Vi satt där med alla andra föräldrar och lyssnade på personalen och allt de hade att berätta om hur dagarna ser ut, om att det är viktigt att märka upp alla extrakläder, om skogsgrupper och utelek o s v. När jag satt där drabbades jag av en otrolig overklighetskänsla. Är det verkligen Gurra och jag som sitter här på vår dotters dagis och antecknar i almanackan allt viktigt som händer för att inte glömma?? Konstigt! När blev vi värsta riktiga familjen?
Usch, ikväll har jag varit en dålig mamma!!! Jag skrek på Ebba när jag skulle natta henne. Hon ville inte äta välling, inte ha gröt och jag såg framför mig hur hon skulle vakna mitt i natten vrålhungrig (vilket är extra påfrestande inatt eftersom Gurra är borta på jobb över natten). Hon bara gnällde och skrek och gnällde och tillslut bara brast det för mig. NU SLUTAR DU skrek jag :-( och min lilla tjej blev ju då alldeles förtvivlad och förvånad för på det sättet brukar jag faktiskt aldrig skrika. Det dåliga samvetet drabbade mig på en gång vilket resulterade i att både Ebba och jag satt och grät. Nu sover hon, gumman, och jag känner mig riktigt pissig!!

Saknar er!
Marika

3 Comments:

Blogger yogamamma said...

Hej Marika!
Ibland känner man sig som en riktigt dålig förälder, och jag tror att det beror på att man INTE är det! Jag tror att det är sunt att våra barn får se att vi inte är helt perfekta människor och att det är ok att man visar känslor och att man får vara arg och ledsen precis som glad och sorglös. Jag som är pedagog tänker ofta att jag mycket mer pedagogisk med andras barn än mitt eget. Jag orkar helt enkelt inte! Men jag älskar Molly hundra tusengånger mer än dom andra barnen, vilket jag hoppas att hon känner och får med sig i livet! Kram på dig! / hanna

1:26 fm  
Blogger yogamamma said...

Tack Hanna! Jag känner mig lite gladare idag. Skönt att det är helg. Jag håller med dig, man älskar ju sin unge så det gör ont och därför är det ett sånt misslyckande när man inte orkar!! Hoppas att vi ses när ni kommer ner! Kram på dig! Marika

8:34 fm  
Blogger yogamamma said...

Hej Marika!
Stackars Emmie har fått höra mig skrika på henne ett antal gånger och visst får man dåligt samvete varje gång... men man är ju inte mer än människa!!! Jag tror inte de mår dåligt av att vi visar olika känslor utan snarare tvärtom, de känner förhoppningsvis hur mycket vi älskar dem! Kram Annika

12:44 em  

Skicka en kommentar

<< Home