Hej alla mammor och barn!

Insåg precis att jag inte fått med er alla på mitt massmail jag skickade ut och berättade om Anton´s nedkomst. Hanna, jag skickade nog på din gamla mailadress, men meningen var att du skulle ha fått ett mail...
Jo, lillkillen har kommit ut. Jag inledde med att få magsjuka, har konstaterat att Ella inte var dålig pga tänder utan att det var någon skum magsläng som drabbade Fredrik några dagar senare och mig natten mellan tors-fre i förra veckan. Efter att ha tillbringat större delen av natten på toa, spydde jag på morgonen och strax därefter gick värkarna igång, så det är ett effektivt sätt, om någon nu skulle känna att det är trist att gå över tiden eller så.
Vi åkte in till BB vid 11 när jag inte pallade att vara hemma längre och vid undersökning var jag öppen 8 cm, halleluja. Det var såååå skönt att höra eftersom jag trodde att jag hade så jäkla ont för att jag var så himla slut. Det var jobbigare än när Ella skulle ut, hon flög ut i en krystvärk, medans jag fick kämpa med Anton som hängde med huvudet utanför en bra stund innan jag hade ork att få ut resten av kroppen, men 13:55 kom han ut, lik storasyrran men med mörkare hår.
Jag var på amningsmottagningen på Danderyd i går för mina barn värkar inte riktigt fatta vad man ska göra vid bröstet. Anton har dock mer koll än vad Ella hade så jag har gott hopp om att få det att funka, mjölken sprutar ur mig som en annan mjölkko, så jag pumpar och ger och testar att amma när vi är lagom mätta och lugna, än så länge vill han inte ta brösten utan amningsnapp med det kommer väl, känns inte lite uppgivet som med Ella och jag har inte alls lika ont, han tuggar inte sönder mig som Ella gjorde.
Ella är mitt inne i inskolningen och det går jättebra, hon går dock bort till de stora barnens avdelning hela tiden och vill hellre vara med dem, och så blir hon arg när de ska gå in, vill vara ute och leka hela dagarna, så det är ju tur att de mest är ute. Det har funkat super när Fredrik gått därifrån och hon är glad och pratar massor hela tiden, känns så skönt.
Än så länge gillar hon lillbrorsan oxå, han får massor med pussar och kramar, men ibland även någon kram som är lite väl hård, men det är väl inte så lätt att veta hur hårt man kan ta i, hon är i alla fall inte dum mot honom avsiktligt, så det känns skönt.
Nä nu är det dax att börja med middagen.
Kramar till er alla, hoppas vi ses snart, jag är dock inte så sugen på att sticka iväg innan jag känner mig bekväm med amningen, men hoppas att det funkar snart. Kram kram Anna