Sitter och tjuter och känner mig som världens sämsta människa. I rummet intill ligger världens sötaste lilla tjej och gråter även hon, för att hon har världens sämsta mamma, hoppas dock att hon somnar och sover hela natten och glömmer denna kväll. Kliver hon ur sängen en gång till går jag troligen hemifrån i rädsla för att jag annars inte vet vad jag gör. Är själv med Ella ikväll, är bara såååå trött, har haft en pissig vecka på jobbet, vill bara gå och lägga mig. Jag åker och köper en till spjälsäng i morgon, det funkar inte att ha henne i riktig säng, hon hoppar ur hela tiden, har testat allt, sitta kvar, ligga bredvid, sjunga, läsa, säga till på skarpen. Jag stängde t o m dörren så hon inte kan gå ut ur rummet (ja ni hör ju själva vad grym jag är mot det stackars barnet) När jag slutligen tog tag i henne "hårt" och bar tillbaka henne och tryckte ner henne i sängen igen och sa till på skarpen att mamma var jättearg på henne och gick därifrån och lämnade henne gråtandes. Fredrik kommer nog inte att våga lämna mig själv med henne igen....
Men nu verkar det som att hon somnat i alla fall, hoppas hon inte drömmer mardrömmar om sin mamma...., eller så ligger hon och darrar av skräck och vågar inte gå upp.
Så, Marika du behöver inte känna dåligt samvete för att du höjde rösten åt Ebba förut....
Behövde bara skriva av mig lite....
Hoppas alla mår bra och att ni får en skön helg! Kram Anna