Clara är född!!

Ja i fredags var det alltså dags! Värkarna började vid midnatt ungefär. Inte så starka men ändå hyfsat regelbundna. Jag kände mig lite pirrig och nervös, men ändå förväntansfull över att det börjat (äntligen). Vid 6-tiden gick vi upp och ringde till min bror och flickvän som lovat att hjälpa till med Ebba när det väl började. Ebba vinkade glatt när de åkte iväg utan att förstå att nästa gång vi skulle ses så skulle vi vara fyra i familjen. När jag väl gick upp ur sängen så stannade värkarna av och jag blev lite frusterad eftersom och började tvivla på att det verkligen börjat. Men, värkarna fanns där trots allt, även om det ibland blev långt mellan dem. Gurra och jag ängnade förmiddagen åt att titta lite på film, äta lite och ta det allmänt lugnt. Ju längre tiden gick desto mer började jag tro att det kanske inte skulle bli nån bebis (med Ebba ökade ständigt värkarna succesivt). Helt plötsligt, vid ca halv två på dagen, började däremot värkarna bli lite mer intensiva och regelbundna med ca 5 minuter emellan. Jag ringde danderyd och vi var välkomna när vi ville komma. Vi var inne på förlossningen vid 14.30. Träffade barnmorskan Carina som satte CTG och gjorde undersökning. Jag var öppen 3 cm. Jag blev en aningen besviken, hade hoppats på mer. Värkarna började dock ta i lite mer och Carina föreslog duschen. Sagt och gjort, in i duschen ett tag och det var rätt skönt faktiskt, värkarna tog i allt mer. När jag kände mig nöjd kravlade jag upp i sängen med saccosäck under knäna och lustgasen i handen. Åh, lustgas är skönt!! Var härligt groggy ett tag. Efter nån timme var det dags för ny undersökning och det visade sig att jag var öppen 5 cm. Pratade med Carina som sa att om jag ville ha lite extra skjuts kunde hon ta hål på hinnorna (eftersom mitt vatten inte hade gått än). sagt och gjort, det är lika bra att köra tänkte jag. Hinnorna petades hål på, ut rann fostervatten och, jäklar, nu tog värkarna i!!!! Jag ska inte säga för mycket men, det gör ont att föda barn utan större bedövning! Men jag hade världens bästa barnmorska som verkligen stöttade mig när jag under en period bara kände JAG VILL INTE MER, och så fanns ju världens bästa Gustav där också förstås. En halvtimme efter att hinnorna tagits hål på så fick jag plötsligt första krystvärken. Ca 45 minuter av krystande följde och sedan, plötsligt, slurp, så kom ett hårigt huvud fram, och vid nästa krystning så glider en hel bebis ur mig. Allt det onda, som fått mig att gråta och vilja ge upp, försvinner som i ett trollslag! På bröstet ligger vår andra dotter, världens finaste bebis, vår lilla Clara!
Nu har vi varit hemma ett dygn, och jag bara myser. Ebba tycker det är spännande även om hon känner av konkurrensen och man får passa henne lite eftersom hon inte kan avgöra hur försiktig hon behöver vara. Men, jag njuter nästan ännu mer denna gång av att ha fått en liten bebis. Man är mer trygg, vet vad det innebär och kan därmed koncentrera sig på att mysa i stunden. Det är verkligen fantastiskt!

Kram på er!
Marika